Hej!
Efter ett par veckor har jag nu läst ut Populärmusik från Vittula, och vill nu utveckla några av mina tankar om boken. Jag tänkte skriva lite mer om centrum, periferi och "den andre", normer, värderingar och identitet samt kulturkrockar.
Tidigare har jag skrivit om begreppen "centrum" och "periferi", och hur dessa kan kopplas till olika samhällen i boken. Men om man istället lyfter karaktärernas perspektiv, får man ett annat sätt att se på saken.
Matti, huvudpersonen i boken, är i centrum. Detta gör det okända och mystiska till periferi. Ett exempel är det band som Matti och Niila skapar. När Holger, en kille som inte syns så mycket men kan lira gitarr bättre än någon av de andra, blir en del av det hamnar han på grund av detta i periferin. Han är inte riktigt som de som Matti definerar sig med. När en annan kille, Erkki, blir en medlem av bandet blir han mycket snabbare med i centrum, han är högljudd och lättförstådd, dålig på att spela precis som Matti och Niila.
Detta är ett typiskt exempel på människans beteende att definera sig själv utifrån andra, till exempel utifrån egenskaper. Detta är någonting som även sker hela tiden i Pajala, det finns ett starkt "vi-och-dom"-tänk i kulturen. "Vi" är de som kommer från och bor i Pajala, beter sig enligt normen och kan tala tornedalsfinska, medan "den andre" är den som inte bor i Pajala, är inflyttad eller bor där men bryter mot normen och språket i samhället.
I Pajala finns en stark norm om hur man ska vara. Som man får man till exempel absolut inte vara "Knapsu" = utföra kvinnosysslor eller vara feminin. Till detta begrepp räknas till exempel saker som att laga mat, städa och sy. Istället ska man vara stark, tyst, tåla mycket sprit och utföra ett ordentligt arbete. De som inte uppfyller denna norm ses som "den andre" och blir aldrig en del av gemenskapen i samhället.
Kvinnor har även de en stark norm, de måste vara precis det som männen inte är. Då männen definerar sin manlighet utifrån vad de anser som kvinnligt, är det naturligtvis viktigt att även denna stämmer. Männen har en tydlig plats i samhället, i centrum, och kvinnorna hamnar ofta i periferin, undertryckta.
Eftersom denna norm är så stark, sker det följdaktligen ett antal kulturkrockar. Ett exempel är när Greger, en skåning, kommer till Pajala och börjar arbeta som musiklärare. Det tar ett tag innan Pajalaborna börjar acceptera Greger, på grund av hans skånska tillhörighet, språk och hans sätt att inte anpassa sig. Men efter att Greger börjar tala med de äldre, låtsas förstå deras finska och visar sin manliga duglighet genom att cykla fortare än skolbussen, är han accepterad.
Det var en bra och intressant bok, som man kan diskutera mycket mer om!
Kram Frida
tisdag 4 december 2012
fredag 30 november 2012
Avatar: anti-kolonialistiskt eller..?
Hej
Efter att ha sett på Avatar igår kom en hel del tankar upp. Filmen utspelar sig, som de flesta känner till, på en planet kallad Pandora. Människorna har kommit dit från jorden och kolonialiserat för att utvinna ett speciellt, värdefullt ämne. Huvudpersonen, Jake, har skeppats upp för att fylla sin nyligen avlidna broders plats i en nyskapad kropp med ett mixat DNA av urbefolkningen, Na'vis, och av hans bror.
I sin nya kropp är det meningen att han tillsammans med ett antal forskare ska få Na'vi:erna att lita på människorna, då Na'vi:erna börjat uttrycka sig fientligt mot människorna.
Som av en slump blir Jake mottagen av Na'vi:stammen, för att lära sig dess seder och sätt att leva. Under filmens gång blir han mer och mer sympatiserande med Na'vi:erna, och i slutet är det han som driver deras utdrivning av människorna från planeten.
Denna film kan ses från ett antal olika perspektiv och synsätt. Å ena sidan visar den att det inte fungerar att bara trampa in i en värld och utnyttja den. Att det är nödvändigt att respektera varandra och lära av andra kulturer istället för att köra över dem med sin egen.
Men å andra sidan finns det en väldigt många negativa budskap med filmen. Dels att Na'vi:erna framställs så primitiva, spirituella, och mystiska. Med nästan inga kläder på sig, andliga processer och stereotypa könsroller passar budskapet precis in i den mall som så ofta används när vi ska beskriva ett främmande folk. Detta stämmer även in med begreppet orientalism.
Detta stärks också genom att Na'vi:erna inte kan göra någoting själva. Visst, de vinner i slutet, men det är Jack som får dem att göra det och räddar alla. Även fast filmen vill vagga in oss i någon sorts falsk trygghet genom att tro att det är människorna som är "den andre" är det inte sant. Det är Na'vi:erna som är "den andre", tydligt och klart, och Jack som står i centrum.
Slutligen hade jag personligen hade föredragit en film utifrån Na'viernas perspektiv endast, där de vinner genom sina egna kunskaper. Men det är såklart för mycket att begärt att hjälten ska vara någon annan än den vita västlänningen i en Hollywoodfilm.
Kram Frida
Efter att ha sett på Avatar igår kom en hel del tankar upp. Filmen utspelar sig, som de flesta känner till, på en planet kallad Pandora. Människorna har kommit dit från jorden och kolonialiserat för att utvinna ett speciellt, värdefullt ämne. Huvudpersonen, Jake, har skeppats upp för att fylla sin nyligen avlidna broders plats i en nyskapad kropp med ett mixat DNA av urbefolkningen, Na'vis, och av hans bror.
I sin nya kropp är det meningen att han tillsammans med ett antal forskare ska få Na'vi:erna att lita på människorna, då Na'vi:erna börjat uttrycka sig fientligt mot människorna.
Som av en slump blir Jake mottagen av Na'vi:stammen, för att lära sig dess seder och sätt att leva. Under filmens gång blir han mer och mer sympatiserande med Na'vi:erna, och i slutet är det han som driver deras utdrivning av människorna från planeten.
Denna film kan ses från ett antal olika perspektiv och synsätt. Å ena sidan visar den att det inte fungerar att bara trampa in i en värld och utnyttja den. Att det är nödvändigt att respektera varandra och lära av andra kulturer istället för att köra över dem med sin egen.
Men å andra sidan finns det en väldigt många negativa budskap med filmen. Dels att Na'vi:erna framställs så primitiva, spirituella, och mystiska. Med nästan inga kläder på sig, andliga processer och stereotypa könsroller passar budskapet precis in i den mall som så ofta används när vi ska beskriva ett främmande folk. Detta stämmer även in med begreppet orientalism.
Detta stärks också genom att Na'vi:erna inte kan göra någoting själva. Visst, de vinner i slutet, men det är Jack som får dem att göra det och räddar alla. Även fast filmen vill vagga in oss i någon sorts falsk trygghet genom att tro att det är människorna som är "den andre" är det inte sant. Det är Na'vi:erna som är "den andre", tydligt och klart, och Jack som står i centrum.
Slutligen hade jag personligen hade föredragit en film utifrån Na'viernas perspektiv endast, där de vinner genom sina egna kunskaper. Men det är såklart för mycket att begärt att hjälten ska vara någon annan än den vita västlänningen i en Hollywoodfilm.
Kram Frida
söndag 25 november 2012
Populärmusik från Vittula - första intryck
Hej!
Jag har börjat läsa "Populärmusik från Vittula", och är nu på sida 99. Mitt intryck av boken hittills är att den är en väldigt humoristisk bok. Den är bra och underhållande skriven, och ibland har man ingen aning om det man läser är bildspråk, fantasi eller verklighet. Men samtidigt som den är rolig, tar den även upp svårare frågor.
Ett exempel är handlingen. Boken handlar om Matti, som bor i Tornedalen, och hans uppväxt. Det är 60-70:tal. Matti har en väldigt bra fantasi, och hamnar ofta i lite knepiga situationer. Samtidigt som man får läsa om snöbollskastning, konsten att trampa en egen skidbacke och spöken, finns den underliggande frågan om identitet.
I ett av de första kapitlen beskrivs nämligen den identitetsbrist som invånarna i Tornedalen hade under den beskrivna tidsperioden. Och Matti uppmärksammar detta.
"Vi bröt på finska utan att vara finnar, vi bröt på svenska utan att vara svenskar. Vi var ingenting."
(s. 50)
Genom att varken vara helt finländare eller helt svenskar, saknade de enligt Matti en identitet. De passade inte in någonstans.
Detta kan även kopplas till begreppen "centrum" och "periferi". Det Matti får lära sig är att enda chansen att bli något, är att flytta från Tornedalen, till större städer i Sverige (s. 50). Tornedalen och Matti befinner sig tydligt i periferin, utanför och långt ifrån centrum. Och identitetsbristen stärker ganska tydligt det beskrivna utanförskapet.
Kram Frida
Jag har börjat läsa "Populärmusik från Vittula", och är nu på sida 99. Mitt intryck av boken hittills är att den är en väldigt humoristisk bok. Den är bra och underhållande skriven, och ibland har man ingen aning om det man läser är bildspråk, fantasi eller verklighet. Men samtidigt som den är rolig, tar den även upp svårare frågor.
Ett exempel är handlingen. Boken handlar om Matti, som bor i Tornedalen, och hans uppväxt. Det är 60-70:tal. Matti har en väldigt bra fantasi, och hamnar ofta i lite knepiga situationer. Samtidigt som man får läsa om snöbollskastning, konsten att trampa en egen skidbacke och spöken, finns den underliggande frågan om identitet.
I ett av de första kapitlen beskrivs nämligen den identitetsbrist som invånarna i Tornedalen hade under den beskrivna tidsperioden. Och Matti uppmärksammar detta.
"Vi bröt på finska utan att vara finnar, vi bröt på svenska utan att vara svenskar. Vi var ingenting."
(s. 50)
Genom att varken vara helt finländare eller helt svenskar, saknade de enligt Matti en identitet. De passade inte in någonstans.
Detta kan även kopplas till begreppen "centrum" och "periferi". Det Matti får lära sig är att enda chansen att bli något, är att flytta från Tornedalen, till större städer i Sverige (s. 50). Tornedalen och Matti befinner sig tydligt i periferin, utanför och långt ifrån centrum. Och identitetsbristen stärker ganska tydligt det beskrivna utanförskapet.
Kram Frida
söndag 11 mars 2012
Mina drömmars stad: utläst!
Hej!
Nu har jag läst ut "Mina drömmars stad" av Per Fogelström. Den handlade som jag sagt tidigare om pojken Henning som kommer till Stockholm på 1860-talet. Sen får man följa hans liv och relationer genom nästa ca 20 år.
Boken kan jag säga var ganska intressant. Den kopplade ihop en pojkes uppväxt och liv med historien på ett bra sätt, och skapade verkligen en känsla av att vara där på riktigt.
Men samtidigt tycker jag att den delvis var långtråkig så att jag inte alls var sugen på att läsa. Jag tror att det var för att den blev för vardaglig och händelsefattig, jag tycker inte att det är så kul att läsa när allt bara flyter på som vanligt.
Trots det tar ger boken en bra syn på hur Sverige såg ut under tidsperioden. Jag känner hur jag har får upp ögonen för saker jag inte alls visste innan, både om det demokratiska systemet och ur ett genusperspektiv. Hur då, kanske du tänker nu? Jo:
genom att förstå hur demokratin var uppbyggd under den tid som boken utspelar sig på, kan jag se vilka förändringar som skett. På Hennings tid hade t.ex inte alla medborgare rösträtt, och kvinnan och mannen hade konservativt utstakade roller i hushållet. Någonting som har förändrats idag!
Så jag tycker alltså att "Mina drömmars stad" är en givande bok, men inte för för unga eller ointresserade läsare :)
Kram Frida
Bildkälla: http://www.multimedia.skolverket.se/
Boken kan jag säga var ganska intressant. Den kopplade ihop en pojkes uppväxt och liv med historien på ett bra sätt, och skapade verkligen en känsla av att vara där på riktigt.
Men samtidigt tycker jag att den delvis var långtråkig så att jag inte alls var sugen på att läsa. Jag tror att det var för att den blev för vardaglig och händelsefattig, jag tycker inte att det är så kul att läsa när allt bara flyter på som vanligt.
Trots det tar ger boken en bra syn på hur Sverige såg ut under tidsperioden. Jag känner hur jag har får upp ögonen för saker jag inte alls visste innan, både om det demokratiska systemet och ur ett genusperspektiv. Hur då, kanske du tänker nu? Jo:
genom att förstå hur demokratin var uppbyggd under den tid som boken utspelar sig på, kan jag se vilka förändringar som skett. På Hennings tid hade t.ex inte alla medborgare rösträtt, och kvinnan och mannen hade konservativt utstakade roller i hushållet. Någonting som har förändrats idag!
Så jag tycker alltså att "Mina drömmars stad" är en givande bok, men inte för för unga eller ointresserade läsare :)
Kram Frida
Bildkälla: http://www.multimedia.skolverket.se/
fredag 20 januari 2012
Mina drömmars stad
Hej.
Jag har börjat läsa "Mina drömmars stad" av Per Anders Fogelström, jag har läst ungefär 30 sidor hittills. Den utspelar på sent 1800-tal, och handlar om en landsortspojke som kommer till Stockholm för att söka efter lyckan, och jag tycker att den är ganska intressant, eftersom den skildrar en nykomlings tankar och känslan av att vara utanför i samhället. Just det är något som är ganska aktuellt i dagens samhälle, därför vill jag gärna läsa vidare och se hur boken utformar sig. Jag kommer skriva lite om den här på bloggen, så jag återkommer!
Kram Frida
Bild: Bild
Källa: "Mina drömmars stad" Per Anders Fogelström
Källa: "Mina drömmars stad" Per Anders Fogelström
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)