Hej!
Jag har börjat läsa "Populärmusik från Vittula", och är nu på sida 99. Mitt intryck av boken hittills är att den är en väldigt humoristisk bok. Den är bra och underhållande skriven, och ibland har man ingen aning om det man läser är bildspråk, fantasi eller verklighet. Men samtidigt som den är rolig, tar den även upp svårare frågor.
Ett exempel är handlingen. Boken handlar om Matti, som bor i Tornedalen, och hans uppväxt. Det är 60-70:tal. Matti har en väldigt bra fantasi, och hamnar ofta i lite knepiga situationer. Samtidigt som man får läsa om snöbollskastning, konsten att trampa en egen skidbacke och spöken, finns den underliggande frågan om identitet.
I ett av de första kapitlen beskrivs nämligen den identitetsbrist som invånarna i Tornedalen hade under den beskrivna tidsperioden. Och Matti uppmärksammar detta.
"Vi bröt på finska utan att vara finnar, vi bröt på svenska utan att vara svenskar. Vi var ingenting."
(s. 50)
Genom att varken vara helt finländare eller helt svenskar, saknade de enligt Matti en identitet. De passade inte in någonstans.
Detta kan även kopplas till begreppen "centrum" och "periferi". Det Matti får lära sig är att enda chansen att bli något, är att flytta från Tornedalen, till större städer i Sverige (s. 50). Tornedalen och Matti befinner sig tydligt i periferin, utanför och långt ifrån centrum. Och identitetsbristen stärker ganska tydligt det beskrivna utanförskapet.
Kram Frida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar