Doktor Glas - första intrycket

När jag öppnar boken och klassikern "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg, är mina förväntningar inte på topp. Efter att det jag tidigare hört om boken bekräftats genom en snabb blick på texten på baksidan, tänker jag att chansen att jag blir överraskad är relativt liten. Det jag fått veta är att; 

1. Handlingen kretsar kring en man, Doktor Glas.

2.  Doktorn ska genom en heroisk handling rädda en ung kvinna från dennas kärlekslösa äktenskap.

3. Den stora frågan är; hur långt får denna heroiska handling gå?

Det handlar alltså om en, för att citera texten på baksidan,  "ung skyddslös hustru", läs kvinna, som inte själv är i stånd att förbättra sin situation utan istället behöver en man för att rädda henne från denna. Ytterligare en historia om den heroiske mannen och den svaga kvinnan, det känns som ett inte helt nytt koncept - snarare ganska mossigt.
                       
Chansen att jag blir överraskad av denna berättelse från 1905 är alltså rätt liten. Då jag börjar läsa, stöter jag mycket riktigt på en rätt så unken kvinnosyn, med konservativa resonemang kring abort och någon metafor med kvinnan som ett stycke kött. Men jag upptäcker snart att det faktiskt finns något annat där också. När kvinnan i nöd presenteras, har denna till exempel en älskare vid sidan om sin tråkiga man, vilket även känns rätt så banbrytande för att vara 1905. Det visar även på att hon, iallafall inledningsvis, inte har så stort behov av vår hjälte, Glas, och kanske inte kommer porträtteras så hjälplös som jag tänkt mig. På samma sätt överraskande tar författaren upp huvudpersonen, Glas, ångest över att vara 33 och fortfarande oskuld - och visar genom det en man som längtar efter familj och samhörighet, en inte alls vanlig aspekt av den stereotypa, självständiga mansrollen.

I det stora hela känns det mer modernt än mina föreställningar. De förutfattade meningar jag hade kring kvinnosynen stämmer delvis - men berättelsen är mer mångfacetterad än jag tänkt mig, och gömmer på en mer modern syn. Jag är nog överraskad ändå, och jag är faktiskt mer villig att läsa vidare nu än jag var när jag först öppnade boken.