Efter att ha läst vidare i ”Doktor Glas”, av Hjalmar Söderberg, är jag ännu mer övertygad av bokens mångsidighet än när jag slutade läsa förra gången. Ett kapitel blir jag positivt överraskad, och ett annat oerhört provocerad. Men eftersom mycket av det jag blir provocerad över, sågs som fullt normalt år 1905, tänkte jag istället resonera lite kring det som utmanar samma tids norm. De idéströmningar jag nästan jublar över, är resonemangen kring sexualitet i samband med religion. Ett exempel är när den tidigare nämnda kvinnan i nöd, Helga Gregorius, kommer till Doktor Glas mottagning, och berättar att hennes man, Pastor Gregorius, har våldtagit henne och använt Gud som ursäkt. Glas tankar är då:
”Jag satt stum av häpnad.
- Är han då en hycklare? frågade jag” (Söderberg, Hjalmar; Doktor Glas, 1905, s.42)
- Är han då en hycklare? frågade jag” (Söderberg, Hjalmar; Doktor Glas, 1905, s.42)
För en person på 2000-talet, kanske det inte är så konstigt att fördömande tankar är responsen efter en våldtäkt, men för att vara 1905, känns det revolutionerande. När man har i åtanke att det 1905 enligt lag inte räknades som våldtäkt om partena var gifta, blir det ett nytänkande för epoken. Det utmanar nämligen den äkta mannens rätt till att ha sex med sin fru - någonting som kan antas att då var en självklarhet. Religionen utmanas på samma sätt, eftersom den som utmålas som ”ond” i situationen, är präst. Ett par sidor senare, resonerar Eva kring religion:
"När jag nu tänker på den (religionen), förefaller den mig besynnerlig. Allt det som man längtade efter, allt som var ljuvt att tänka på, det var synd. En mans famntag var synd; men om man fann det oskönt och motbjudande (…) då var det synd att i c k e vilja det!" - (Söderberg, Hjalmar; Doktor Glas, 1905, s.47)
Här visas både genustänk och religionskritik. För det första, att kvinnan har en sexualitet, och längtar efter saker. Och för det andra, religionskritik i form av att religionen fördömer precis detta, och därför är underlig! Och igen är det här, att kvinnan har sexuella drifter och kritik av religion, någonting som kanske inte känns så nytt år 2014. Men år 1905 var Sverige inte alls lika sekulariserat som idag, och kvinnan hade en helt annan, mer traditionell roll i samhället. Därför kan jag tänka mig att det här skapade en oerhörd provokation på den tiden. Därför blir jag ibland rätt så glad av att läsa "Doktor Glas".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar