Doktor Glas - stereotyper

Under ett par veckor, har jag analyserat romanen Doktor Glas ur olika synvinklar. Nu när jag läst ut den, tänkte jag gå tillbaka till mitt första antagande om romanen. Stämmer det jag antog när jag började läsa, att berättelsen grundas i traditionella föreställningar om kvinnor och män?

För att besvara det, ska jag diskutera huvudkaraktärerna lite, och jag tänkte börja med Dr. Glas. Romanen är skriven i dagboksform utifrån Glas perspektiv, vilket gör att jag som läsare lär känna honom fort. Glas är i trettioårsåldern och läkare. Han trivs inte särskilt bra med livet, är ofta ensam även fast han har många vänner, och uttrycker ångest.  Han är en komplex karaktär, som ofta överraskar med oväntade tankar och handlingar, till exempel när det gäller moraliska sådana. Han är till exempel mot abort, även om det är för att rädda en annan, men tar sedan livet av en annan människa, för att just rädda en annan. 

Helga Gregorius lär vi inte känna lika väl, eftersom handlingen fokuserar på Glas. Hon är Pastor Gregorius fru, och hon beskrivs av Glas som "vacker" "vän" och "skör". I de konversationer som hon håller med honom visas dock en helt annan sida, där hon för skarpa resonemang kring sexualitet, religion och sin egen plats i samhället. ”Jag är gjord att trampas på”, säger hon vid ett tillfälle. Hon är djupt missnöjd med sin tillvaro, och fast i ett dåligt äktenskap. Hennes karaktär är liksom Glas relativt komplex, men hon är i underläge i sin position som kvinna då hon inte kan göra något åt sin situation.

Och det är i samband med berättelsen som det börjar skava. Vi får veta väldigt mycket om Glas, men väldigt lite om Helga, ur hennes perspektiv. Det är ofta Glas som tänker på henne och klär henne i vackra ord. Visserligen ges Helgas perspektiv genom hennes konversationer med Glas, men saknas oftare än vad jag hade önskat. Till exempel i slutet. Glas mördar Gregorius för att rädda Helga. Det resulterar i att Helgas älskare lämnar henne, och hon blir helt ensam. Hur tänker hon kring detta? Det får vi inte veta.

För att återkoppla till traditionella föreställningar om kön. Det som visar på en traditionell kvinnosyn är att den kvinnliga huvudkaraktären är i underläge, att hennes perspektiv inte på långa vägar får ta lika mycket plats som den manliga, och att tolkningsföreträdet för detta perspektiv ges till den mannen. En stereotyp mansroll visas i att mannen är den som är intelligent, och den som ska rädda kvinnan. Det som visar på motsatsen till detta är att den kvinnliga huvudkaraktären är komplex, att hon uttrycker en ovilja mot sin ställning, och att den fenomenala räddningen från mannens sida blev ett fiasko. 

Sammanfattningsvis skulle jag vilja säga, att ja. Det går inte att komma ifrån att en roman från 1905 visar på traditionella föreställningar om kön, och att de kvinnliga karaktärerna ges mindre utrymme. Men det finns stora delar av denna roman som överraskar på området. Och om en version skulle skrivas ur Helgas perspektiv - då skulle jag jubla. 

Doktor Glas - mord och moral

Boken "Doktor Glas"av Hjalmar Söderberg, slutar dramatiskt. Glas mördar Pastor Gregorius genom att lägga ett dödligt cyankaliumpiller i hans vattenglas. Det här är ingenting jag tänker lämna okommenterat - men jag tänkte låta några andra än mig sköta kommentarerna till bland annat detta. Jag läst två artiklar som analyserar romanen, den ena skriven av Tommy Olofsson i Svenska Dagbladet, publicerad år 2005, och handlar om vilka reaktioner som boken fick av recencenter när den kom ut. Den andra är skriven av barnläkare Carl Lindgren och psykiatriker Lars Sjöstrand, publicerad år 2006, och handlar om hur studenter på läkarutbildningen på KI reflekterar kring boken. 

Olofsson skriver att boken ”Doktor Glas” inte blev särskilt väl mottagen när den kom ut. Många kritiker var överens om att boken var omoralisk och förhärligade ”förnuftets sönderfall”, och några av dessa ställde sig även misstänksamma till Söderbergs psykiska hälsa utifrån karaktären Doktor Glas och dennes handlande i boken. Bara några få kritiker hyllade boken helt igenom. De menade att fokus vid kritik av ett litterärt verk främst ska vara på det estetiska, pekade på bokens konstnärlighet och stil, och på det absurda i att diagnosticera en författare utifrån en karaktär. De flesta kritiker av två åsikter, de hyllade stilen men fördömde innehållet.  

Lindgren och Sjöstrand skriver, utifrån att ha läst 72 reflektioner skrivna av läkarstudenter kring romanen ”Doktor Glas”, att många av dagens studenter utifrån romanen reflekterar kring ”Har man rätt att döda en människa för att rädda en annan?”. Sammantaget är studenterna kritiska till dr. Glas handlande, i linje med den kritik som romanen fick när den kom ut. Men reflektionerna kretsar även kring dödshjälp, och hur relationen mellan läkare och patient ska se ut. Detta visar, enligt artikelförfattarna,  att romanen är oroande och angelägen läsning, som bidrar till att etiska problem inom läkaryrket sätts på sin spets. 

Sammantaget visar detta någonting om hur romanen kan tolkas utifrån utgångspunkt. Ur en kritikers perspektiv år 1905, kan boken fördömas på grund av moraliska värderingar. Ur samma perspektiv kan den hyllas på grund av estetik och stil. Ur en läkarstudents perspektiv hundra år senare, kan den även fördömas på grund av moraliska värderingar. Men inte hyllas på grund av stil - utan leda till vidare diskussion kring läkarspecifika etiska dilemman. En möjlig slutsats utifrån detta är att vi kan tolka både lika och olika - men vår utgångspunkt spelar roll i tolkningar av boken ”Doktor Glas”. 

Källor: 

Lindgren, Carl; Sjöstrand, Lars. 'Doktor Glas – alltjämt en oroande läkarroman', Läkartidningen, 2006-04-05

Olofsson, Tommy. 'Söderbergs doktor segrade över psykiatrin', Svenska Dagbladet, 2005-11-24

Doktor Glas - sexualitet och religionskritik

Efter att ha läst vidare i ”Doktor Glas”, av Hjalmar Söderberg, är jag ännu mer övertygad av bokens mångsidighet än när jag slutade läsa förra gången. Ett kapitel blir jag positivt överraskad, och ett annat oerhört provocerad. Men eftersom mycket av det jag blir provocerad över, sågs som fullt normalt år 1905, tänkte jag istället resonera lite kring det som utmanar samma tids norm. De idéströmningar jag nästan jublar över, är resonemangen kring sexualitet i samband med religion. Ett exempel är när den tidigare nämnda kvinnan i nöd, Helga Gregorius, kommer till Doktor Glas mottagning, och berättar att hennes man, Pastor Gregorius, har våldtagit henne och använt Gud som ursäkt. Glas tankar är då:

”Jag satt stum av häpnad.
 - Är han då en hycklare? frågade jag”  (Söderberg, Hjalmar; Doktor Glas,  1905, s.42)

För en person på 2000-talet, kanske det inte är så konstigt att fördömande tankar är responsen efter en våldtäkt, men för att vara 1905, känns det revolutionerande. När man har i åtanke att det 1905 enligt lag inte räknades som våldtäkt om partena var gifta, blir det ett nytänkande för epoken. Det utmanar nämligen den äkta mannens rätt till att ha sex med sin fru - någonting som kan antas att då var en självklarhet. Religionen utmanas på samma sätt, eftersom den som utmålas som ”ond” i situationen, är präst. Ett par sidor senare, resonerar Eva kring religion:

"När jag nu tänker på den (religionen), förefaller den mig besynnerlig. Allt det som man längtade efter, allt som var ljuvt att tänka på, det var synd. En mans famntag var synd; men om man fann det oskönt och motbjudande (…) då var det synd att i c k e vilja det!" - (Söderberg, Hjalmar; Doktor Glas,  1905, s.47)

Här visas både genustänk och religionskritik. För det första, att kvinnan har en sexualitet, och längtar efter saker. Och för det andra, religionskritik i form av att religionen fördömer precis detta, och därför är underlig! Och igen är det här, att kvinnan har sexuella drifter och kritik av religion, någonting som kanske inte känns så nytt år 2014. Men år 1905 var Sverige inte alls lika sekulariserat som idag, och kvinnan hade en helt annan, mer traditionell roll i samhället. Därför kan jag tänka mig att det här skapade en oerhörd provokation på den tiden. Därför blir jag ibland rätt så glad av att läsa "Doktor Glas". 

Doktor Glas - första intrycket

När jag öppnar boken och klassikern "Doktor Glas" av Hjalmar Söderberg, är mina förväntningar inte på topp. Efter att det jag tidigare hört om boken bekräftats genom en snabb blick på texten på baksidan, tänker jag att chansen att jag blir överraskad är relativt liten. Det jag fått veta är att; 

1. Handlingen kretsar kring en man, Doktor Glas.

2.  Doktorn ska genom en heroisk handling rädda en ung kvinna från dennas kärlekslösa äktenskap.

3. Den stora frågan är; hur långt får denna heroiska handling gå?

Det handlar alltså om en, för att citera texten på baksidan,  "ung skyddslös hustru", läs kvinna, som inte själv är i stånd att förbättra sin situation utan istället behöver en man för att rädda henne från denna. Ytterligare en historia om den heroiske mannen och den svaga kvinnan, det känns som ett inte helt nytt koncept - snarare ganska mossigt.
                       
Chansen att jag blir överraskad av denna berättelse från 1905 är alltså rätt liten. Då jag börjar läsa, stöter jag mycket riktigt på en rätt så unken kvinnosyn, med konservativa resonemang kring abort och någon metafor med kvinnan som ett stycke kött. Men jag upptäcker snart att det faktiskt finns något annat där också. När kvinnan i nöd presenteras, har denna till exempel en älskare vid sidan om sin tråkiga man, vilket även känns rätt så banbrytande för att vara 1905. Det visar även på att hon, iallafall inledningsvis, inte har så stort behov av vår hjälte, Glas, och kanske inte kommer porträtteras så hjälplös som jag tänkt mig. På samma sätt överraskande tar författaren upp huvudpersonen, Glas, ångest över att vara 33 och fortfarande oskuld - och visar genom det en man som längtar efter familj och samhörighet, en inte alls vanlig aspekt av den stereotypa, självständiga mansrollen.

I det stora hela känns det mer modernt än mina föreställningar. De förutfattade meningar jag hade kring kvinnosynen stämmer delvis - men berättelsen är mer mångfacetterad än jag tänkt mig, och gömmer på en mer modern syn. Jag är nog överraskad ändå, och jag är faktiskt mer villig att läsa vidare nu än jag var när jag först öppnade boken.